Centrum för forsknings- & bioetik (CRB)

Filosofi, talande apor och sociala medier

De flesta av oss känner Pär Segerdahl från Etikbloggen. Där bjuder han in läsarna att filosofera om reglering av forskning, betydelsen av samtycke, genetisk riskinformation och vad det egentligen betyder att tänka.

Pär SegerdahlPär Segerdahls intresse för språk har fört honom från Wittgensteiniansk filosofi till hur apor lär sig tala till det han gör just nu tillsammans med en doktorand kring information om oväntade fynd i biobanksforskning. När han inte delar med sig av sina tankar på CRB:s etikbloggar håller han dessutom på att utveckla nya idéer till forskning om hur etik förändras när världen förändras och publicerar just nu en del av sitt filosofiska arbete om kontrasten som brukar göras mellan människor och djur.

Men även om han ägnat hela sin karriär åt att skriva föll det sig inte helt naturligt att blogga. Steget mellan att skriva filosofi och kommunicera om forskning var en utmaning. Men, säger han: en utmaning han verkligen har uppskattat! Pär Segerdahl jämför att skriva för bloggen med att skriva aforismer. En filosofisk genre som många av oss hört talas om.

- Det som verkligen är svårt med att blogga är att introducera ämnen med bara en eller två meningar. I akademiskt filosofiskt skrivande används inte aforismer så svårigheten ligger mer exakt i att gå från akademiskt skrivande till en form som egentligen passar bättre för filosofiskt tänkande, säger Pär Segerdahl.

Pär Segerdahls intresse för språk motiverade ett möte med bonobo-aporna på språkforskningscentret LRC i Atlanta. När han besökte dem första gången 2001 hade han ett möte med bonobomamman Panbanisha som han aldrig kommer att glömma. Där kommunicerar aporna genom att peka på symboler på en plansch. Han hade blivit tillsagd att inte röra aporna, men kunde inte låta bli när han stod öga mot öga med Panbanishas son Nathan. Plötsligt kom Panbanisha fram till honom med sin kommunikationsplansch, satte sig ner framför honom och pekade på symbolen som betyder monster.

- I det ögonblicket kände jag skammen som kan skölja över en när man blir tillrättavisad. Men jag kände också ett slags yrsel. Jag hade åkt till LRC för att observera språkligt beteende hos apor, men jag förväntade mig aldrig att aporna faktiskt skulle prata med mig. Och jag förväntade mig verkligen inte att en apa skulle tillrättavisa mig, säger Pär Segerdahl.

Pär Segerdahl, redaktör för EtikbloggenMötet med Panbanisha har följt honom ända sedan dess. Några av hans senaste artiklar handlar om konstrasten mellan människor och djur och just den där yrseln man kan känna när man inser att ifall människor är djur så betyder det att jag själv, de facto, är ett djur.

Traditionellt har forskare försökt lära apor att ”prata” på samma sätt som vi lär ut främmande språk. Men en av bonoboungarna, Kanzi, lärde sig språk spontant. Precis som människobarn lär sig tala för första gången. Han lärde sig helt enkelt genom att observera andras kommunikation. Pär Segerdahl har kallat den här tidiga förmågan att tala för ett ”primalt språk” och har skrivit en bok om det.

- Att lära sig att tala för första gången är mer än att bara lära sig ett språk så som man lär sig ett främmande språk. Människor som lär sig ett andra språk kan redan tala. Men att lära sig tala för första gången betyder att lära sig ett helt sätt att leva. Hela det sättet att leva behöver man inte lära sig igen, säger Pär Segerdahl. 

Trots att vi ser mycket av Pär Segerdahls egen forskningsbakgrund på bloggarna så handlar de flesta posterna inte alls om djur eller språk utan om forskningsreglering, biobanker och registerforskning.

- Jag ser det gärna som att jag skriver om hur vi tänker omkring reglering av forskning, biobanker eller talande apor. Ofta tänker vi alltför förenklat. Jag tycker om att fundera på problem som uppstår helt enkelt för att vi inte tänker tillräckligt väl. Det som håller ihop alla ämnen jag tar upp på bloggen är att det finns sådana ”tankeproblem” knutna till dem som utmanar mig att tänka om hur vi tänker, säger Pär Segerdahl.

Om Pär Segerdahl

Pär Segerdahl disputerade i teoretisk filosofi vid Uppsala universitet 1993. Han var gästforskare vid Centrum för genusvetenskap mellan 2007-2009. Han blev docent i teoretisk filosofi vid Åbo Akademi 1998 och Uppsala universitet 2001. Just nu utvecklar han nya idéer för forskning om hur vår etiksyn förändras när världen förändras. Till exempel när ny bioteknologi introduceras. Den röda tråden i hans filosofiska arbete är intresset för vad filosofi är och vad det innebär att filosofera. Pär Segerdahl arbetar också med forskningskommunikation för BBMRI.se (BioBanking and Biomolecular Resources Research Infrastructure Sweden) och är redaktör för the ethics blog och etikbloggen.

Ett urval texter från bloggarna har publicerats i bokform. Pär Segerdahl är också medlem av det Nordiska Wittgensteinsällskapet.

Josepine Fernow  2015-16-11